Impulsivt

Dagen började med en frukost...eller harkel.....brunch, klockan var ju ändå närmare 10, på vår underbara sala. Funderade lite på hur dagen skulle se ut. Vi bestämde oss för att ta en moppetur i och omkring Phuket town. Jag satt med min (snarare Jockes) skjorta och shorts i värmen. För vaaaarmt var det idag.
Åkte hitan och ditan och njöt av att utforska mitt vackra land. Phuket town är rätt stort och krångligt att hitta sig igenom kan jag meddela.

Åkte till Patong och hämtade ut Helenas 2 iPods. ÄNTLIGEN var kärringen där. 500 baht! Deras Ds var ännu inte färdigt. Ska det verkligen ta 6-7 veckor för ett Ds att bli lagat??

Fick ett samtal från min gosis Sus och vi åkte hem till henne med lite snacks och dricka. Där bestämde jag och Suss oss för att dra till Singapore imorgon. Hej hopp gummi snopp!!

Har en vän som bor där som jag ändå lovat att hälsa på. 1,5 timmas flyg lixom. Hallå eller..... :)
Så det var bara att snabbt som fan skicka iväg Jocke hem för att hämta pass medans Suss och jag tog en planerar cigg på hennes uteplats. Fick tag på min vän Tracy och därmed var sovplats säkrad. TACK Tracy, you are wonderful!!

Att hitta till immigration i Phuket town var ett smärre stressmoment. Fick tillslut betala en taximoppe att visa oss vägen. Hahahahahaha..... väl värda 50 baht.

Sen var de stämplar hit och dit och kort skulle man visst ha så det fick ju ordnas och kopior......

Allt är nu löst, väntar bara på att Jocke ska återvända från sitt jobb så han kan boka biljetterna åt oss.

Vad kan man nu behöva i Singapore? Klänning, klackskor, smink och ett par byxor. Och trosor såklart. Alla här i Kamala går inte commando ;)

Älskar när det blir så här impulsivt och spontant. Live while your alive!!!

Ha kul medans du kan, du vet aldrig vad som händer imorgon

En lugn stund

Igår fick jag frågan av min kära vän Sussy att komma hem till henne och tjöta skit och dricka lite vin. Vilket var precis det jag behövde.

Satt uppe på hennes lägenhetskoplex restaurang tak med utsikt över patong. Helt grym utsikt måste jag säga. Vi drack dock inte vin utan det blev mojitos (nähäää). Hon hade haft ett möte med en kille som heter Mark. Har träffat honom innan, en mycket sympatisk och klok man från england. Fast han är halv malay och ser ut som en arab :)

Satt och utbytte erfarenheter, åsikter och framtidsplaner. Han kom med många bra idéer och han lyssnade med stort intresse på vad jag hade för idéer och framtidsplaner. Han tyckte mina idéer var lysande. Det var ju trevligt.

Jag lovade att bjuda honom på patongs godaste mojitos, men Sussy bangade. Hon ville inte gå utanför sitt hem. Så jag och Mark begav oss till WR och visst tyckte han att deras mojitos var super. Tack Sim!!

Sen satte vi oss hos Paul och tjötade mer skit. Det är ganska skönt att få bekräftelse att man inte är helt ute och cyklar när det gäller vissa saker. Han är väldigt bra att prata med. Kommer med bra råd och tips. Synd att man inte har ett workpermitt eller är thai. Då hade det varit mycket lättare.

Han jobbar inom säkerhet och constructions(?) och har bott här i 6 år. Så han kan ett och annat.

Det var skönt att få komma ut.

Min gadd kliar så jag blir tokig. Nu släpper färgen och den ser mycket ljusare ut. Väntar med spänning på att få se slutresultatet. Möjligen att de får mörka ner den igen om det inte ser bra ut när jag gör utfyllnaden. Men det är varmt och svettigt här just nu så jag håller mig mest inomhus. Är så trött med. Så mentalt trött, it´s not even funny.


Gjorde en sak igår som jag aldrig trodde jag skulle göra, eller behöva göra. Men each is own här uppenbarligen och pengar till mat måste finnas till barnen. Jag gick till den konkurerande svenska skolan och sa att jag var tillgänglig om hon behövde någon. Hon lät intresserad och vi pratade en stund. Hon tog mina uppgifter och så får vi se vad som händer. Passade på att tjinxa på en av våra gamla elever som var där.

Hade rätt dåligt samvete för det, men Mark skällde på mig och undrade om jag inte var riktigt klok. Att jag är för mjukis och I gotta get prison tough (intern skämt) och fick mig att se på saken annorlunda. Så samvetet känns bättre nu.

Så var det slutet på denna eran

Var igår uppe i ett par timmar på Haven. Ville så gärna hälsa på alla barnen. Fick många kramar och många som ville sitta i knät. Många frågor fick jag, som jag knappt kunde svara på själv.

Efter att pratat med personal på skolan förra veckan så fattade jag det beslutet att återgå till jobbet. Mest för att jag saknar barnen så mycket och att jag gärna vill avsluta det jag påbörjat. Dvs mina svenska lektioner osv. Jag sa åt dem att jag skulle komma upp i början på veckan för att föra en dialog om att återgå i tjänst den återstående tiden. Blev ju lovad att tjänsten fanns kvar för mig tom den sista mars oavsett.

Med det färskt i minne och en veckas samling av tankar och organisering av mycket praktiska saker (har ju fortfarande räkningar som ska betalas, nytt jobb måste sökas osv osv) så begav jag mig som sagt till skolan. Men nu visade det sig att det där erbjudandet inte alls låg kvar på bordet som var sagt. Utan de har löst personalfrågan på annat sätt. Vilket är toppen för dem. Är glad för deras skull. Helt ärligt.

Sist jag pratade med Roh så behövde hon mig tillbaks mer än någonsin, även för nästkommande månad. Jag fattar ingenting......

Vill gärna komma tillbaka, det vet dom. Haven kommer alltid att ligga varmt om hjärtat. Men å andra sidan så kan jag inte sitta på arslet och vänta heller. Och tiden för att få jobb nu är la så där. Lågsäsong på intåg och ingen vill anställa. GREAT! Har blivit ombedd att skicka kontakt info från några ställen, så håll tummar och tår för mig.

Just nu så faller jag. Och det finns ingen som kan stoppa fallet. För första gången sen jag kom hit så känner jag mig hopplös och förtvivlad. Ser inte ljuset i tunneln.

Med det sagt så vill jag fortfarande inte åka tillbaka till Sverige. Jag älskar detta landet.

Har insett att det även här följer med olater från Sverige så som skitsnack och falskhet. Kamala är litet och kan man snacka om någon eller något så gör man det. Sen ler man den personen rakt upp i fejjan och frågar hur läget är. Det är väl det enda som jag verkligen ogillar här. Stå för fan för vad du tycker och säger!!

Men man kan väl ta svensken ur Sverige, men aldrig Sverige ut ur Svensken. Sad but true!! Gäller alla nationaliteter kan jag ju säga. Inte bara svenskar. Många snackar bakom ryggen. Må det vara sanning eller inte. Det är inte så jävla noga.....man får ju nått eller någon att prata om!!

Today I´m not in a good place. Usch, jag avskyr att vara nere och värdelös.
 För värdelös är just hur jag känner mig. Detta mycket korrekta och passande ord. VÄRDELÖS!!
Som person, som mamma, som fru, som ja.. just about everything.

Sen vet jag att jag inte är det egentligen. Jag är faktiskt rätt stolt över vem jag är. Det är bara ibland som jag får dippar och det är riktigt djupa dippar. Finns det ingen där som hjälper mig upp så blir livet rätt jobbigt.
Tur att bloggar finns så man kan få ösa ur sig lite galla och få perspektiv.

Luqas är dessutom hemma med hög feber. Så man kan ju inte deppa ihop helt när han ser.
Tror det får bli mys i soffan med film. Jag har tur som har har sådana underbara söner.
The pride and joy of my life.


Min gadd kliar och börjar fjälla nu så jag måste dra iväg till pharmacy för att köp ny kräm. Jäklar vad det går åt.

Men however

                                    Detta är väl värt att tänka på kära läsare!!!

Vilken helg

Träffade my gals på SC på lördagskvällen. Alla hade de nått grönt på sig. Lindsay hade en grön klänning och Jody hade gröna örhängen. Jag då....hade guldfransar med guldglitter i ögonskuggan. A pot of gold typ. Det räknas väl ändå??

Barnen var där och fick leka en stund medans vi vuxna tjötade lite skit öven ett glas vin och funderade ut kvällens riktning. Satt väl där i dryga 2 timmar innan my main man Ted stoppade oss en tuk-tuk. Det var hög musik i den tuk-tuken kan jag meddela. Det var rätt roligt, för vi försökte ta lite bilder och det gick la sådär. Bevis här nedan.

Gick till ett ställe inne som heter Irish Times inne på junkan. Där var det fest. Blev tilldelade lite hattar som jag givetvis använde flitigt. Det kom en man med värsta utstyrseln och han var en arg lite man. Tyvärr ingen Irländare dock utan en engelsman. Men det var roligt ändå.

Sen kom det dessvärre en Irländare och förolämpande Jody. Han uttryckte sitt ogillande mot Australienare och kallade henne för redneck. Vilket fick mig att tända till på alla 4. Fast jag behöll lugnet och använde munnen. *mycket stolt* Det slutade med att han försvann från stället. Jävla människa.....

Gick sen vidare till Bangla. Hälsade som hastigast på hos GG för att sen gå till en närliggande bar. Där var det liveband och massa folk. Bra musik och god stämning.

Skulle sen gå vidare till min vän Paul men när min drink var klar hade de beställt mer. Då gick jag själv ( eftersom det var nära varandra) och bad att det skulle komma dit när de var klara.

Kom till Paul och som vanligt blev han glad. Speciellt hans bar tjej Angie. Herregud! Hon var helt galen. Underbart!!

Tog 2 shots med Paul innan jag gick in till Whiteroom för att säga hej.( Jody hade inte kommit än, den där drinken blev nog 2)

Stod och pratade med Sim som jobbar i baren och efter ett tag fick jag konstiga sms. (då har jag försökt ringa Jody ett par gånger redan utan svar)

Jag undrade ju senare vad det var JAG hade gjort som gjorde att polisen letade efter mig. Druckit för lite tequila månne?? Ja, denna berusningsdryck..........

Och Sim var så gullig att han erbjöd mig skjuts hem.
Så jag fick åka moppe hem mitt i natten.

Hursom så var kvällen trevlig och jag hade super trevligt. Angie fick behålla den stora hatten. Hon hade nog mer glädje av den än jag :)

Så tack Jody, Lindsay och Craig för en rolig kväll. Även om de 2 sista timmarna blev på varsitt håll.